Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han var på installation i prestgården, fast han satt
hos en af konsistoriigubbarne.“
“Ja han höll visst på det gamla i allting. Du vet
hur desse här “kolpetörerna“ började på och flacka
omkring här på orterna för många år sedan, och så kom
der ju ett par till Bo Tuasson också. Men Bo var den,
som gaf dem ordentligt: han frågade, om de hade läst
i Bibeln om de falska profeter och om dem, som gå ur hus
och i hus och öfvergifva sin församling såsom somlige för
sed hafrn och trimga sig in i en annans ämbete. Och när
så den ene talte om, att han hade varit skräddare,
innan han blef helig och började draga själar, som han
sade, så var det Bo, som körde ut honom och sa’: “blif
i din by, du!“ sa’ han, “och föd dig redeliga!u Och Bo
sade, att det var inte lönt, att der köm någon och
krånglade, för så länge han hade något att säga i
församlingen, skulle de blifva vid det gamla, goda Guds
ordet och inte springa och höra, eftersom dem kliar i öronen.
Och han påpekade, att der hade sports så mycken
“då-lighet“ om dem: “Dömer icke, så varden I icke dömde“,
står der, och derför, sa’ han, “vill jag inte döma er.
Der kan väl vara någon bland eder som ledes af Guds
ande och hans nitälskan, men,“ sa’ han, “I dömen er
nästas både tro och gcrningar; ingen utom I kan vara
en bra menniska! Och jag har hört,“ sa’ han, “att der
ä’ de, som lägga an på att uppskaka känslan hos svaga
qvinnor och göra dem olyckliga på flera sätt, och de
tala om kristelig kärlek, men göra mörksens gerningar,
tje-nande sina lustarsa’ han. “Och I talen om, att presten
är andeligen död,“ sa’ han, “och att svenska kyrkan är
ett likhus, men kungen och regeringen står fast vid
kyrkan,“ sa’ han. “Somliga kunna hafva sina gåfvor i
lerkar, men det är dock Han, som ser till hjertat, som
har herdar gifvit,“ sa’ Bo. Och kolportörerna blefvo
borta långa tider.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
