Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, aldrig tålte han, att någon gjorde sig till och
ville vara mer än han var. Den gamle
fjerdingsman-nen, Måns Lugg, som de kallade honom, för det han
alltid hade pannluggen ner öfver ögonen, han var ju hos
Bo ibland, och så en gång blef han ju “nedsatt" vid
bordändan och trakterad. Och när han då hade fått
sig ett par supar, så började han att prata om, att han
hörde också till kungens Befallningshafvande och låtsade
sig vara en fasliga stor kaxe. “Ja men,“ sa’ Bo,
“rum-pan hör också till hunden!’* sa’ han. Och en gång kom
husaren hem från mötet, och de hade nog rumlat bra
på hemresan, ty han var så “stor i halsen“, red upp för
förstugudörrarne, hoppade af nummerhästen och slängde
tyglarne till en dräng och kommenderade honom att
sätta in hästen. Och så vinglade han in i stugan och stod
der och “vrövlade“ om att han var kungens trotjenare,
och att det var han, som försvarade bönderna, de
gröta-ätarne. Och derpå befalte han fram mat och bränvin;
och Bo gick hän och tog ett glas på tafletten1) och så
tog han fram flaskan ur hörnskåpet och slog i en sup
åt husaren, men flaskan läste han in igen. Så börja
husaren på att sitta och skryta och sade, att när hans far,
som var soldat, kom hem ifrån mötena, sade bonden till
sin hustru när han såg honom komma på gården: “Ta
ett rent förkläde på dig, mor!“ sa’ han, “och snyt
un-garne, och tappa öl i kannan och se efter om der är
någonting på flaskan och låt henne stå framme på bordet.
för här kommer vår soldat!“ Bo teg och lät honom prata.
Men så kom en af töserna in från köket, och husaren
stvltade opp och bort till henne och tog henne om
lifvet. Då sa’ Bo Tuassen: “Här ha vi ett annat
ordspråk: släpp hunden lös och skjut bommen för porten,“
sa’ han, “ty nu kommer husaren hem.“ Och så reste
1 hörnhvllan, der glas och koppar stå uppstälda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
