Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson. Ett svenskt porträtt med fransk bakgrund af August Strindberg. Med sjelfporträtt och 2:ne teckningar af Carl Larsson samt en afbildning af samme konstnärs aqvarell: Förbjuden frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhället, som har en oemotståndlig lusta att stämpla,
rubricera, klassificera sina medlemmar, hade en gång
för alla gjort sitt fack och sin etikett åt honom med
påskrift “vår skicklige tecknare“, men Larsson,
naturligtvis barn af sin fåfänga aristokratiska tid, som ansåg det
högre att komma med en målning på grosshandlarens
salongsvägg än att i tusentals exemplar spridas och bli
känd bland dem som bäst behöfva konstverk, sträfvade
följaktligen dit der man utpekade höjderna: han ville
bli målare. Trots afrådningar, trots kritiken som alltid
såg den skicklige tecknaren i hans målningar men aldrig
ville se farg, besteg Larsson dock olofvandes höjderna
och tog sig friheten bli målare med pris på salongen.
Och samhället stod der med sitt toma hyllfack och har
ännu icke morgnat sig så mycket efter öfverraskningen,
att det beställt ett nytt åt den nyförvärfvade målaren,
och den patriotiska kritiken har icke heller kommit sig
för att hedra honom som spridt ny glans åt det kära
fosterlandet. Men underliga äro ödets vägar och ännu
underligare de andliga strömmar, som likt vädret, som
blås hvart det vill, gå igenom menskornas själar. Nu
har Larsson, sedan han smakat erkännandets och ärans
fadda dryck, som ej kan släcka en djupare andes törst,
fått ögonen öppna och insett, att det höga han förut
blifvit narrad att sträfva efter, ej var det högre; han
har kommit till klarhet om att det är lägre få en medalj
och stanna inom den rike mannens välslutna dörrar, än
att gå ut bland folket och lära; han har insett att
konsten icke får fortfara att vara en kotterisak om den vill
ha berättigande och långt lif, och han förkunnar högt,
att han icke kommer att åtrå målaräran, utan att han vill
sätta som sitt högsta mål att bli “vår skicklige tecknare“,
hvartill han endast begagnar målningen som studier —
och ett nöje på lediga stunder. Och detta med fullt -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
