Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synderskan och Oratoriet Skapelsen. Berättelse af Amalia Fahlstedt. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framströmmade likt ett friskt källsprång ur deras bröst,
men allt inom som utom dem, ned till det minsta blad,
som hon såg vaja för vinden der borta, andades en
helgad frid. Hvad var det? Hon fick ej namn derför, men
det grep henne djupt.
Småningom antog mannen för hennes inre syn
välbekanta drag och blickade trohjertadt på henne. Bakom
såg hon en rödmålad stuga. Ve henne! Det, som hon
en gång vände sig ifrån som en usel fattigdom, hade
inneburit en rikedom, och den trängtade hon nu efter.
Den manliga skepnaden bytte åter drag. Han såg
mörklagd och stolt ut, en krigarekappa hängde från hans
axlar. Men öfver det förnäma ansigtet hvilade ett
uttryck, som väckte den lifligaste leda hos henne. Hon
sökte ett annat mål för sitt skådande. Hvart hon
blickade, ordnade gaslågorna sig i rader och bildade ordet:
Äktenskap! De brände henne in i själen. Hon tillslöt
ögonen. Då såg hon åter mannen framför sig, åter
vexlade han utseende för att antaga nya, välbekanta
drag. Förskräckt blickade hon omkring sig.
Förfärligt! Hon tyckte, att alla i kyrkan sågo ned i böckerna
och sjöngo som vid vanlig gudstjenst, men med ett
högtidligt allvar sjöngo de om och om igen ordet:
Förintelse !
Hon tillslöt åter Ögonen. Hennes händer mäktade
ej lyftas för att hålla för öronen. Ännu en gång ljödo
några saliga, lockande toner ur bruset. Men de drogo
sig bort i fjärran och slöto liksom portar efter sig. Nu
trädde Eva fram mot henne; men hon bar hennes egna
drag och var ej som nyss ljus likt nyfallen snö.
Toner omgåfvo henne nu från alla håll, häftigt likt en
regnby. De verkade likt piskslag. Hon tyckte att de
söndersleto henne och kastade henne kring likt aska
för vinden. O! nu kände hon, hur hon egde qvar blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
