Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synderskan och Oratoriet Skapelsen. Berättelse af Amalia Fahlstedt. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallande knackning; derpå följde en djup tystnad, och
så fyldes hela kyrkan af ett rent, fulltonigt ackord.
En salig ande talade ur höjden. Under svallade
vågor och utbredde sig kaos. Qyinnan var ännu
oberörd af musiken. Hon vände bladen och läste utan
tankar samt lät stundom sina blickar nyfiket hvila på
sångame och sångerskorna, hvilka alla uppträdde enkelt
och värdigt, utan något slags koketteri.
Hon hörde liksom i en dröm en granne yttra: “Nu
kommer Yarde ljus! Då skrufvar dom opp gasen. Jesses,
de’ ä’ de’ allra vackraste!“
En stund efter märkte hon, att man sjöng om
fog-lar. Hon tittade ofrivilligt mot taket och väntade att
fa se en snöhvit dufva sväfva fram. Hon visste icke,
hvarför hon kände sig rörd. Hon hade så ofta sett foglar
flyga.
Men så blef allt åter ett virrvarr. Hon var ej van
vid musik. Det här var för mycket. Grå ville hon ändå
icke, ty hon fann ett oförklarligt nöje i att sitta bland
alla de der menniskoma, lyssna till samma sak och se
i boken med intresse som de. Hon märkte, att det
fans många, hvilka liksom hon ej hade någon att tala
vid. Ofrivilligt makade hon sig likväl närmare sin
qvinliga granne, som haft så mycket besvär att flytta
sig undan.
Plötsligt fäste hon sig vid några ord, som på
underbara toner buros till henne. Ömma maka! Omma
make!
Adam och Eva — stod det i boken. Hon blickade
mot koret. Hon såg ej längre kapellet och de svarta
draperierna. Hand i hand såg hon de två framträda ur
solbegjutna löfmassor. Det var ett underligt språk, de
talade. Så hade hon ej förestält sig det. Hur ömma
voro de ej, hur lugna! En innerlig och mäktig glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
