Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephson, Geijer och Lindblad. Ur en minnesteckning af J. A. Josephson af N. P. Ödman. Med porträttmedaljonger af J. A Josephson, E. G Geijer och A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fande Geijer, så kan man, med någon kännedom om
hans lif, säga att de flesta af hans stycken voro verkliga
tillfällighetsstycken. Med afseende på ganska många
berättas ju ock anekdotvis den yttre tilldragelse, som
framkallade dem. Härpå kan jag nu ej inlåta mig, utan
påminner blott om ett par, som redan i sin titel angifva
tillfallet, nemligen: “På en resa till hembygden“ och
“Den 56:te födelsedagen“. Af sådan art äro också
Lindblads “Under sjukdom" och “Efter läsningen af en
ten-densdikt“ m. fl. Jag påminner om sådana
tillfällighetsstycken särskildt derföre, att de utgöra en så speciel
yttring af det individuella personlighetslif, som
genomgår våra tonsättares sång.
Efter allt detta bör det ej synas oss underligt, om
sådana pomans-sångare som dessa tre, hvilka, om jag så
far uttrycka mig, så personligen umgås med sitt
auditorium, skulle allt mer lefva sig in i känslan af att ega
trogna vänner i de svenska hemmen, och derföre också
till slut taga ett slags afsked af sina åhörare, i rörande
sånger, der dfe förtro oss, att de äro gamla och trötta
och längta efter ro, och antyda att slutet närmar sig,
då deras sång skall för alltid förstummas och de sjelfva
kanske glömmas. Såsom sånger af detta slag vill jag
blott påminna om Lindblads innerligen rörande “Sista
visan“ (“Gammal och svag") och Josephsons stilla
an-daktsfulla “Ljusning" ("Skum är q väl len") och de båda
vackra sångerna, bland hans allra sista, "Om aftonen" och
"Blick tillbaka". Men det är af intresse att bemärka, att
äfven här träda dessa båda sångarandars olika skaplynne
i dagen: Lindblad vänder sig nemligen, såsom man hos
honom kan vänta, direkt till vännerna af hans sång, hvilka
han ser stå, så att säga, lyssnande kring pianot, der han
slår de sista matta ackorden; Josephson åter riktar, under
känslan af den "skumma qvällen", som allt mer närmar
sig, blicken uppåt, till sin längtans mål, till fridshemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
