Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Pehr Thomasson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska staden, och vid den förnäma brunns- och
badorten, liksom han förut varit det i sjelfva lärdomsstaden
Lund, i Skånes rika hufvudstad Malmö, samt äfven
på andra sidan sundet i sjelfva Köpenhamn, dit både
hans personliga bekantskaper och hans sångarrykte
sträckte sig.
Det var en glad, en stolt och en förhoppningsrik
tid för den unge bonden; och hvem kan undra på om
här också lades grunden till den längtan efter högre
lifsvilkor, som slutligen drog honom bort från
landsbygdens enkla och arbetsamma lif, och så småningom gjorde
honom, skogens och de vackra blekingslundernas
okonstlade diktare, till en af de stora städernas literatörer,
som icke längre fa dikta af inre behof, utan måste skrifaa
ihop böcker för att kunna lefva.
Naturbarnet, insnÖrdt i frack — skogens enkle och
olärde sångare, insatt i bur! Det var ett farligt
experiment, ofta upprepadt, alltid med samma resultat:
rug-giga fjädrar, haltande sång och förtidig död.
Allt det okonstladt naiva hos detta halft omedvetna
naturbarn fann inte någon användning i storstadslifvets
bullersamma äflan; det bar der så småningom den
vanliga frukten: halfbildning och efterklangsdiktning; det
upphörde att blifva allt hvad det kunnat vara för folket,
och det kunde aldrig fullt vinna medborgarrätt hos de
bildade eller förfinade klasserna. När Pehr Thomasson
uppgrofs ur sin hemjordstorfva ute i den fria naturen
och sattes om uti städernas feta jordmån, så vissnade
nog mer än en af de lummigaste grenarne på hans
lifs-träd, och om också kronan ännu under flera år icke bar
några synliga spår efter förändringen, så gnagde nog
masken på roten, och anfrätt var redan den innersta
kärnan, helt naturligt derför att lifsvilkoren voro så olika.
Pehr Thomassons stora begåfning visar sig bäst
der-uti, att han trots dessa ogynsamma förhållanden, dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
