Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Pehr Thomasson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR THOMASSON.
235
blef en verklig folkskald, som genom hvad han hann
och kunde uträtta, närmade de båda då så vidt åtskilda
samfundslagren, folket och de bildade, mera till
hvarandra, än hvad mången annan, kanske med större
gåf-vor och säkert med större bildning utrustad, gjort eller
kunnat göra. Ty ingen svensk författare har blifvit så
läst af det egentliga folket, som just han. Och det var
ingen dålig skola som han, den sjelf skollöse, på detta
sätt gaf sina forna ståndsbröder. Den akademiskt
bildade kritiken hade nog mycket att anmärka både mot
hans uppfattning och hans uttryckssätt; men båda
tilltalade folket i hög grad, och det kanske mest genom
den blandning af realism som det sjelfupplefda hos
författaren förlänade dem, och den icke obetydliga
anstrykning af romantik och idealitet, som han hunnit lära sig
till på lediga stunder, och som folket älskar mer än
mången högt bildad författare, som slagit sig på att
skrifva för folket, både vill och kan tro.
Och medan folkskaldens dikter och småskrifter i
många upplagor gjorde sin rund kring landet, väckande
hog för läsning i de torftigaste och aflägsnaste hem,
började de äfven röna erkännande från de bildades sida,
om också den storliterära verlden såg honom förnämt öfver
axeln. De, som förut koketterat med sin konstlade
beundran för blekingsbonden, som diktade vers, voro de
första att kasta literatören öfver bord. Det är sant att
smakens högsta domstol i vårt land, Svenska akademien,
under de senare åren af hans lif tillerkände honom
någon del af de fattigmedel som under namn af "
Understöd ät svenska vittra författare‘‘ af den årligen utdelas;
men icke kunde detta hindra skuggorna att allt tätare
samla sig kring burfogelns galler, inom hvilka sången
nu allt mera sällan lät höra sig. Och om den ensamme
literatören från sin mörka Stockholm sgränd ville drömma
sig tillbaka till sin hembygds ekar och bokar, hur skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
