Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Nils Johan Eriksson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bok som lästes och följdes i de flesta hem i vårt
land, der man älskade och omhuldade blomsterskötsel
och växtvård.
Bland Erikssons sista arbeten yoro de nya
anlägg-ningarne på Drottningholm, på den förut tomma
sandplanen mellan slottet och ångbåtarnes förra tilläggsplats,
ett arbete som utfördes sedan vårt nuvarande
konunga-par utvalt Tessins vackra skapelse till sitt
sommarresidens. Men den förr så kraftige mannen var då icke
mera den samme som förut. En olycka som han väl
öfvervann, men som dock qvarlemnade outplånliga spår
i hans själ, hade förut drabbat honom. Elden kom lös
i hans ståtliga växthus och anläggningar vid det kära
Haga, och det var denna olycksnatt med sitt
öfveran-strängda räddningsarbete, som bröt hans styrka och
efter-lemnadc ett djupt spår af vemod på hans annars så glada
anlete. Växthusen och drifbänkarne uppstod o snart
föryngrade ur askan; men så icke han sjelf; det var som om
den natten någonting hade brustit i hans inre och han
sade sjelf mången gång att den morgonen var den
första i hans lif, då han hade känt sig trött.
Snart kunde han också hvila ut efter sitt vackra
dagsarbete, då han drog sig tillbaka från sin befattning,
och med sin maka, född Cederdal, flyttade in i det
vackra Linväfvartorpet, icke långt ifrån hans förra bostad.
Der väntade honom den bästa hvilan af alla, då han
den 6 juni 1883, just i morgongryningen, tog farväl
af lifvet och af den knoppande sommaren, under det
Hagaparkens vingade sångarskaror jublade kring hans
sista bädd, och blommorna doftade så friskt i
morgonstunden, som ville de utplåna all dödens bitterhet för
den, som med så mycken kärlek vårdat dem i lifvet.
F IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
