Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Henrik Malmsten, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Henrik Malmsten.
Tidigt på morgonen ger han sig af till lasarettet.
De sjuke längta, kandidaterna bida. Ur sal i sal, från
säng till säng går öfverläkarens tåg. Han skall ej blott
sörja för, att de sjukes lidande blir rätt igenkändt och,
öm det står i hans magt, botadt. Han skall se upp
med sjukvårdspersonalen,
med hvarje detalj i
förvaltningen. Och samtidigt skall
han lära tjogtals unga män,
uppfostrade till boken, att
läsa i naturens bok, att med
seende ögon se och med
hörande öron förnimma den
verklighet, på hvilken hvarje
sjuksäng bjuder. Han skall
kurera patienter och
der-under dana läkare.
Här och hvar stannar
han. Enkelt, raskt och rakt
på sak falla hans ord till
de lyssnande eleverna; en
ouppmärksam kallas
plötsligt fram och nödgas röja Per Henrik Malmsten,
sin försummelse, en öfver-
modig blottas, en varsam uppmuntras. “Sjuksalarne
här, mina herrar, “ sade Malmsten en morgon för tio år
sedan på Serafimerlasarettet, “äro våra laktsalar, der
skärpes vår blick, der tages hela vår uppmärksamhet
i anspråk, der lära vi oss att med takt och skicklighet
föra konstens och vetenskapens vapen för att besegra
mensklighetens fiender, sjukdom och död. Den kliniske
läraren är der fåktmästaren. Om jag någongång under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
