Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Henrik Malmsten, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser han, undersöker han hvad fallet kräfver, ger råd och
föreskrifter, ihågkommer hvarje förut lemnad föreskrift,
igenkänner hvarje återkommande patient. Så gå, under
ständig vexling af nya besökande, en eller två timmar.
Nu är det ändtligen slut. Middagen väntar. Men
det är icke en af arbete nedtyngd och uttröttad man
som stiger in till sin familj, der äfven inbjudna vänner
vänta på värden. Nej, det är lifligheten sjelf, det är
den skämtsammaste, gladlyntaste, man vill se, det är
‘’en pigg pojke", som alldeles icke är trött af att tala
med folk utan munhugges värre än någon.
‘*Fäktmä-stare" äfven nu, kan han äfven nu ge hårda stötar,
men, liksom på kliniken, "aldrig för att såra, möjligen
för att väcka, alltid för att öfva".
E11, kanske två timmar förflyta i det muntra laget.
"Man berättar" — skrifver Malmsten om Bjerkén —
"att han ej sällan från ett glädtigt samqväm, från de
blixtrande glasens klang ilade till plågans och eländets
bädd" ... ja, så berättar man äfven om Malmsten. Med
ens var då den glade sällskapsbrodern åter förvandlad
till den lugne, säkre läkaren.
Men aftonsammankomsterna begynna. De kunna <
vara af mångartad natur. Ar det Svenska
läkaresällskapets afton, icke saknas gerna Malmsten. "Svenska
läkaresällskapets sammankomster äro våra torgdagar,"
har Malmsten sagt, "på hvilka vi (läkare) med hvarandra
utbyta frukterna af våra forskningar och våra rön...
Svenska läkaresällskapet är den valplats, der vi kamrater
bryta lans med hvarandra för vetenskapens och konstens
segrar". Och Malmsten var en väldig, en ärlig kämpe
på den arenan, ty likaväl som han angrep fel, likaväl
erkände han fel, och aldrig blef han dens ovän, som
om ett sådant öfverbevisat honom. Grymt kunde han
slå, med häftiga och obetänkta ord, men när hettan gått
öfver var aldrig agget qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
