Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något litet om Björkudden, Z. Topelii hem, af Daniel Sten. Med 2:ne teckningar: Björkudden (yttre) och Z. Topelii arbetsrum å Björkudden (efter fotografier)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något litet om Björkudden.
Z. Topelii hem.
^jES^et är genaste vägen man far, om man väljer sjön.
Den lilla ångbåten, som ligger strax nedanför
ryska kyrkan i Helsingfors, heter “Ellidau och är så
ful, så rank, så liten och på allt vis enkel som endast
en sådan der utskärsbåt kan vara det. Men vägen ditut
är desto vackrare. En förtjusande skärgårdsnatur, öster
om hufvudstaden! Så mild, så vänlig och inbjudande.
De vackra, lummiga stränderna, de smala sunden och de
vida fjärdarne, alltid samma leende idyller, små villor
här och der, små stugor mellan träden, täckt, behagligt,
oskyldigt som en hel “naturens bok“, full af ljufva
barnsagor ...
Man går ombord kl. half 3. Vid femtiden har man
lemnat bakom sig allt detta och har framför sig hela
hafvet. Man far förbi en hop gulröda klippskär,
trädlösa och kala, endast bevuxna med grågrönt gräs, som
i stripiga qvastar sträcker upp sina hårda, spetsiga strån
till trots mot vindarne. Den öppna fjärdens vida vatten
skummar oroligt härute, ehuru det derborta inomskärs
\rar alldeles lugnt. Och en kall, kraftfull och rå
hafs-vind kommer från söder och kör upp präktiga vågor.
“Ellida“ kilar som en liten ål mellan dyningarna, pustar
ut sin oljiga rök, gungar och låter slänga sig åt ömse
sidor, men håller i sig och knogar fram, tills hon
du-bler^t de stora hojmarne och, lemn^nde deji skärlösa hQri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
