Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något litet om Björkudden, Z. Topelii hem, af Daniel Sten. Med 2:ne teckningar: Björkudden (yttre) och Z. Topelii arbetsrum å Björkudden (efter fotografier)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonten åt sitt öde, kilar in igen i skygd af de
grönklädda öarne.
Det blir genast blidare här inne. Vegetationen,
nyss så karg, tar fort igen sig, det grönskar öfverallt
på stränderna, och de vackraste trädformationer skymta
i fria grupper hvarthän man ser.
Vassen växer ymnig derinne i viken, — det är
här han fiskar och vittjar sina krokar hela sommaren
om. Ih! nu piper “Ellida“! Det är en gäll sopran,
ohjelplig, ehuru alls icke oskolad. Här ha vi således
Björkudden ... passagerarne, som hela vägen stigit af
der och hvar, ha reducerats till ett minimum. Hon piper,
den lilla slupen stannar vid nothusbryggan, aflemnar der
sina sista gäster och fortsätter vägen ännu ett stycke
framåt Borgå.
Jaa — man är således vid nothuset, ett långt stycke
från sångarhemmet, som synes derborta i fonden. Men
man har hört signalen och Irene kommer i sin lilla
hvita båt; hon ror som en hel karl, den tösen, och
sköter sina åror minst lika bra som sin spade,
trädgårds-flicka som hon är.
Om tio minuter är man framme. Den vackra uddens
i ljusa, lilagrå toner målade karaktärsbyggning står som i
en trädgård; hela huset gör intryck af någonting så
inbjudande, så enkelt, så undangömdt och dock så verkligt
vackert, att man icke kan undgå tanken att detta just är
platsen för en sådan sångmö som Topelii — att trifvas i.
Viken blir allt grundare och mer grumlig ju
närmare man kommer. Vassen växer saftig och hög, den
lilla båten skär derigenom, så det skramlar i kölen.
Irene går, då man når stranden, i gyttjan och drar upp
båten — så, nu är man på land!
Der är han! Vänlig och stilla, fridsam och glad
talar han med de bruna lifliga ögonen mer än med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
