Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dig, mitt barn!" sa’ hon till sist. Men när jag
kom igenom grinden, så vände jag mig om och såg
efter, hvad min mor tog sig till, och då fick jag se,
att hon hade satt sig ned på en sten och grät. Och
så ensam i verlden och olycklig har jag aldrig känt
mig. Jag lade mig ner i gräset en lång stund och
grät, jag med. Och jag mins, att bredvid mig, der jag
låg, stodo några stycken röda svampar, kantareller tror jag
de heta, som växte i mossan. Jag kan se dem när jag
vill, och hela platsen också. Jag gick dit sist, när jag
var hemma, och ni må tro mig eller inte, men det var
inte långt borta, att jag hade börjat på att gråta igen.
"När jag reste mig upp och såg bortåt vägen, der mor
min setat, hade hon gått sin väg, och så gick jag på!
Erödkakan och sillbiten voro snart slut förstås, och jag
hade tre mil hem. På qvällen kom jag till en
bondgård i trakten, der jag visste, att de höllo
påmedjern-vägsbygget. Och der fick jag ligga öfver natten. För
jag passade på och gjorde mig nyttig. Jag hjelpte
pigorna med att bära in vatten, och så späntade jag
stickor. Men ni ska få höra, hur underligt det se’n
gick, som det altid har gått mig. För när jag inte
har kunnat hjelpa mig sjelf, då har jag haft tur, och
när jag inte har haft tur, då har jag hjelpt mig sjelf.
"Dagen derpå gick jag direkt upp till ingeniören,
som ledda arbetet, och frågade, om jag kunde få
arbete der. "Hvad kan du göra?" sa’ han. "Jo, jag kan
väl alltid hjelpa till med att bära redskap," sa’ jag.
Då tittade han på mig, och hur det nu var, men han
tog mig, och jag fick börja genast."
"Nu var det förbjudet för arbetarna att slå
pojkarna. Men en dag skulle jag skjuta en skottkärra
öfver ett bräde, som var lagdt öfver ett dike. Det var
inte mitt fel, för brädan låg löst’ och vände sig. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
