Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
potatis och salt på konfirmationsdagen. Det var inte
roligt att lefva då inte.
“Och på det sättet hade yi det många gånger.
“Jag fick förstås lof att komma hemifrån. För det
var smått om det på alla sätt, och med en mun
mindre blef det genast lättare. Då hade jag, kan ni tänka
er, läst på en gammal trasig tidningslapp, som jag hitta
i en hage, att de höll på att bygga en jernväg. Jag
visste inte, hvad det var. Jag hade för mig, att det
var en slät väg af jern, der man åkte fort på något
sätt. Och så hade jag hört att det fans pojkar anstälda
der, som inte hade annat att göra än att bära redskap
från ett ställe till ett annat.“
Mannen hade blifvit alldeles förändrad. Han
talade som under inflytande af inspiration, fast han
tydligen icke ett ögonblick tänkte på eller sökte efter
uttrycken. Jag gjorde ovilkorligen den reflexionen, att
om han talat så på scenen, skulle han hafva varit
oemotståndlig som skådespelare.
“Hvad mor min var mån om mig, när jag skulle
i väg,“ fortsatte han. “Jag kände hela tiden på mig,
hur svårt hon tyckte det var, att hon inte skulle ha
mer och ge’ mig. Hon rustade i ordning min lilla
rensel med ett par skjortor, några strumpor,
helgdags-rocken, och hvad det kunde vara, som jag skulle ha
med mig. Och till matsäck fick jag en kaka rågbröd
och en sillstjärt. Mer hade mor min inte att ge mig.
Far min tog jag ajö af hemma, honom tänkte jag inte
så mycket på heller, men min mor hon följde mig en
hel fjerdingsväg till en grind, som låg borta i skogen.
“Hon sade inte ord först, när hon tog ajö af mig,
hon bara klappade mig på axeln och kysste mig. Och
så gaf hon mig ad er ton skilling, som hon hade sparat
ihop, utan att far min visste af det. “Herran vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
