- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1885 /
57

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag kom i ropet, och jag låg som en rem efter
backen för att kunna hänga i. Jag hittade på, att när
det var nå’n piga, som jag kände igen, som riktit länge
hade gått och handlat hos mig, så köpte jag två
biljetter på andra raden, när jag visste, hon skulle komma,
och så sa’ jag åt henne, när hon då kom:

“Tycker lilla jungfrun om och gå på teatern,“ sa’ jag.
“Ach Gott, det är bästa som fins,“ sa hon.
“Röf-vare och herrar i trikot och sån’t der.“

“Här ska lilla jungfrun få för gammal bekantskaps
skull,“ sa’ jag. “Hon kan ju bjuda nå’n af sina bekanta
med sig. Det fins väl alltid nå’n god vän. Hvasa?
Ajö, lilla jungfrun, kom snart igen,“ sa’ jag.

På det sättet gaf jag teaterbiljetter åt halfva sta’ns
pigor, så a’tt jag när jag gick på teatern ibland, kunde
jag se dem sitta der radtals. Men jag gaf aldrig åt
en, så att en annan såg det, och jag bad dem alltid
att tiga med det, så att de andra inte skulle bli
af-nndsjuka.

Och följden var den, att alla pigor, som voro ute
för att göra uppköp, kommo till mig, om de hade aldrig
så lång väg att gå. Och jag var alltid glad och vänlig
vid mina kunder, och så till sist blef den här lilla
lokalen ledig, och så köpte jag den, och nu tjenar jag, oss
emellan sagdt, tjugutusen mark om året. Men det rör
inte de här djefla dumma tyska ölpumparna. För det
är ett rackarslägte, det ska jag säga er.“

Han tystnade och såg sig omkring i det eleganta
rummet med de tunga gardinerna, den tjocka mattan
och de fina möblerna. Derpå hälde han i glasen, vi
klingade, och sedan vi en stund tittat på hvarandra,
började vi skratta, räckte på en gång fram händerna
och kommo öfverens om att kalla hvarandra för du.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1885/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free