Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Tack ska du ha, bror," sade min nye vän, i det
han tog upp näsduken och torkade sina läppar. "Tack
ska du ha, det är förbanna mig den första menniska,
jag har druckit brorskål med i Köln, fast jag nu har bott
här i elfva år. — Ja, så har det gått med mig här i
verlden, ser du. Men det ska jag säga dig, att jag har
aldrig glömt min kärlek till det, som är stort och skönt.
Och om jag nu har hållit på med det här i så många
år, så har det bara varit, för att jag en gång inte skulle
behöfva tänka på utkomsten längre, utan kunna slå mig
i ro och lefva för allt, som jag har längtat efter i hela
mitt lif. För om jag inte kan göra något sjelf som
konstnär, så kan jag åtminstone njuta af allt, hvad andra
menniskor gjort, som är mycket förmer än jag, det vet
jag nog. Men mitt hjerta är lika varmt nu, som det
var, när jag stod på stranden och grät, för att jag inte
kunde få följa med studenterna, när de foro bort för
att sjunga i Paris. Och jag vill bosätta mig i Sverige,
för jag trifs inte här i Köln! Jag kommer ihåg, hvad
min direktör vid Södra teatern, salig gubben, som gick
och hängde sig, sa’ åt mig, da’n innan han gick till en
bättre verld: Telle Ekström/ sa’ han, ’du blir ta mig
fan ingen konstnär, men konsten kan du ändå aldrig
glömma/ sa’ han. ’För den som har luktat på
ramplamporna, han tycker bättre om den lukten än om
eau-de-cologne., Och det hade han rätt i, fast han aldrig
kunde veta, hur nära jag skulle komma till varan här
i Köln, der jag ändå längtar till gamla Stockholm och
Dramatiskan och Södra."
Dermed satte han sig upp i soffan och såg på
klockan. Han hade åter fått samma besynnerliga veka
uttryck i sitt jovialiska ansigte, som jag förut iaktagit.
"Min själ är hon inte åtta."
Han sprang fram till dörren och ropade ut i
skänkrummet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
