Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gustaf. Ta’ mig fan sitter inte den lymmeln
och sofver.“
Och som en katt slank han ut genom dörr’n, och
jag hörde från det yttre rummet ett par smällande ljud,
som hade en förvånande likhet med örfilar.
Derpå kom han tillbaka igen och då var han
fullständigt den glada värden igen.
“Är det inte förbaskadt, att man inte ska få ha
ett ögonblicks ro. Om vi skulle gå ut ett slag? Och
titta på sta’n? Hvasa? Det är café chantant i qväll.“
Derefter satte han hatten på hufvudet och hoppade
två steg baklänges för att låta mig gå först ut genom
dörr’n.
“Var så god! Var så god! Det är jag som är
hemma här.“
På gatan gjorde han ett par lifliga pas-de-grace,
som skulle hafva beröfvat honom alla allvarsamma kunder,
om de kunnat se det, tog mig sedan under armen och
hviskade mig i örat, under det vi i broderlig endrägt
trillade fram efter trottoaren.
“I dag är jag den gamle igen. Aktör, ser du,
artist och vagabond. At helvete med värdshusvärden.
Här ska festas. Kommer du i håg gubben Deland i
“Sodom och Gomorrha“: Ja, vi ska sudda, sudda, sudda.
Ja, vi ska sudda, sudda och sudda.“–-
Vi tillbragte aftonen och mer än halfva natten
tillsammans. Men dagen derpå fick jag mitt
rekommenderade bref, och när jag då for, följde han mig ner
till tåget. Han tryckte min hand till afsked, och när
jag steg in i kupén, sade han:
“Nu ska jag hem igen och spela värdshusvärd.
Aktör är man ändå, hur man vänder sig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
