Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På bröllopstripp. Skiss af Oscar Levertin. Med en teckning: Vid Como-sjön (efter fotografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan hon sett ut som en fjorton, femton års skolsnärta,
den tid han umgicks i hennes föräldrars hus. Ja, ett
ögonblick var det, som om hon verkligen stod der, hon,
den flortonåriga flickan med sina spinkiga, gängliga
lemmar, sitt fina hufvud med de stora, spörjande blå ögonen
och den köttiga underläppen, som alltid darrade litet,
som om hon beständigt vore ett rof för sinnesrörelser.
Men just som ban fått hennes bild från slynåren klar
för sig, nådde han fram till vagnen och tryckte hennes
hand till helsning. Båda herrarne stego upp. Kusken
klatschade öfver hästarnes glansiga ryggar. Inom ett
ögonblick var vagnen utom staden ute på den bugtande,
dammiga landsvägen, som mellan slätter och
skogsdungar, åkrar och snår, löper fram till Menaggio. Och
innan Hammar visste ordet af, var han redan inne i ett
lifligt samtal med raska frågor och rappa svar, och
replikerna föllo med denna brådskande, förvirrade hast, som
kännetecknar början af ett samtal mellan personer, hvilka
icke på år och dag sett hvarandra. Men under det
Hammar språkade, fixerade han omsorgsfullt sin väns
hustru och fann henne förtjusande. Hon hade vuxit till
sig betydligt, och han kunde icke taga sina ögon ifrån
det friska ansigtet med den skälfvande underläppen och
de skära kinderna, Öfver hvilkas fina dun flätorna i
hennes halmhatt kastade lätta skugglinier. Och sådant
märkvärdigt lif det var öfver hela hennes varelse se’n
— hon lutade sig fram och tillbaka, medan hon talade,
gestikulerade nästan febrilt med händerna, och
ansigts-uttrycket vexlade allt som oftast i ett själfullt, intagande
minspel. Men när hon vände sig direkt till Hammar,
var det, som om hon ville uppträda stillsammare, och
han smålog inom sig för hvarje gång, hon sökte antaga
den der älskvärdt snusförnuftiga allvarsminen, med hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
