Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På bröllopstripp. Skiss af Oscar Levertin. Med en teckning: Vid Como-sjön (efter fotografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina armar om hennes lif, föra henne långt bort, sakta
hviskande i hennes fina öra, att än var tid att pröfva,
om det icke låg romantik i att resa, att resa samman
på tu man hand. Ett förvirradt tåg af bilder flög
blixtsnabbt genom hans hjema . . . sömniga
sofkupé-interieurer, friska, solljusa morgnar på akterdäck, stilla,
doftmättade qvällar med Medelhafvet spegelglatt
framför hotellbalkongen, åh tänk de långa, varma qvällarne då
bäfvande, ömma stämmor ej vilja tystna. Och öfverallt
sutto de samman hand i hand, som om endast detta läto
dem lefva, andas .. .
“(Jod natt, herr Hammar! Tack för hela da’n!“
Hammar spratt till, bugade sig stammande och såg
med bultande hjerta den qvinna, hans fantasi rölVat
långt bort, med raska steg gå in i vestibulen. Men
när hon försvunnit kastade han sig handlöst ner på
stolen och lät sitt värkande hufvud glida ner mot
bröstet. En frätande smärta af hemlöshet och ensamhet
fy Ide hela hans person, och tusende tankar af Längtan,
svidande, förtärande, ångestfull längtan vaknade i hans
bröst. Och dandyn, som brukade excellera i att
öfver-lägset begapa kälkborgarnes husdjursvan or, afundades
i qväll den lumpnaste lilla småborgare hans stilla hem,
der maka och barn vänta. Att träda inom egen dörr,
känna hemmets lugna värme ånga emot sig, höra lätta
steg nalkas i beställsam brådska, se skymta ett ljust
hårfäste och en fin profil... åh, att när något sådant
kunde ernås ströfva omkring ensam, utan mål och utan
ro, utan ett ansvar, som gaf lifvet värde — dårskap
öfver alla dårskaper, löjliga, tragiska dårskap. Och
Hammar blickade död t ut i dunklet, och all den etsande
traktan efter hem och härd, som qvällen göt i hans själ,
tog formen af en bild ...
En sängkammare ser han, vettande åt en
murom-gränsad gård, der skumraskets dunkla skuggor breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
