Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På bröllopstripp. Skiss af Oscar Levertin. Med en teckning: Vid Como-sjön (efter fotografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt mörka flor öfver den myckna snön — ett sofrum i
vinterdags-skymning. Ej en menniska derinne. Siestans
stilla stund är öfver, och ingen har glömt sig qvar i
djupet af chaiselonguen, i det den uppslagna romanen
fått sjunka ner på mattan. Ej en menniska derinne.
Eftermiddagsdrömmeriets timma är förbi, och ingen står
ännu i fönstersmygen med armbågen på fonsterdynan
och drömmer om att rymma söderut, långt öfver gråa
muren midtemot. Nej, sofvande och tyst är allt, hur
hvilande, hur stilla. Endast tick-tacket ifrån pendylen
hörs, men dess knäppande är, också det, dåsigt, diskret och
sakta. Det manar ej, det eggar ej. God tid, till det
slår. God ... tid . . . till . . . det slår. Minuterna äro
långa. Brasan i kakelugnen har nästan sprakat ut. Då
och då knastrar det till i halfförtärda trän. En liten rödgul
låga kastar sig halfhögt pipande öfver ett bortglömdt
stycke näfver, och glimmande bränder falla med stilla
sorl ner i den kolnade falaskan. — Och det röda skenet,
som nyss i gycklande glans glittrat öfver panel och
vägg, strider nu mot mörkret, som mer och mer flyter
fram öfver mattans dämpade buketter. Men ännu bryter
sig det skära skimret mot toilettens silfversaker,
försvinner glimtvis i den gröna gardinens djupa veck.
Ampeln lyser sömnigt, och dess strålar tindra matt mot
mahognysängens glatta yta. Men på sängens hvita täcke
ligger en katt, vyssjad till ro af luftens tunga värme,
en stor, grå katt, som ser ut som en noppig
skolflicks-muff, och missen har gömt sin nos i en antimakassars
luftiga spetsguirlander...
Så kom en vindstöt från sjön och väckte honom ur
hans drömmerier. Han for upp, såg sig bestört omkring
— ingen syntes till, icke en menniska på terrassen.
Han huttrade i hela kroppen, samtidigt med att hans
panna brände, brände olidligt. Och långsamt släpade
han sina trötta lemmar upp till sitt rum.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
