Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derför hade hon så svårt att visa Henrik en lugn
uppsyn. Och derför sönderslets hennes hjerta i ångest,
då hon var ensam i sitt rum och ej vågade gifva luft
åt sin smärta för att intet ljud skulle tränga till honom
genom den tunna väggen.
Han talade om sin sjukdom såsom snart
öfvergåen-de, om sommarens badsejour och om, hur han skulle
segla då, långt utåt hafvet. Han språkade som förr
om dagens händelser, om teatrar och konst och om
stundens anekdoter. Och han skrattade åt kamraters
historier från arbetstimmarna eller från små lag om
qvällarna, skrattade, tills hostan hejdade honom.
Medan modern i salen utanför språkade med sina
bekanta. Det var ett slags lindring, detta att få förtro
sig åt en hvar, som kom upp. Hon hörde ej till dem,
som ensamma tära på sin sorg.
Men helt sakta talade hon, rädd att Henrik skulle
höra ett ord af hvad hon sade. Och då dörren till hans
rum öppnades, så slog hon genast in på en annan ton,
som skulle föreställa sorglös.
Genom vidlyftiga berättelser om sonens sjukdom
sökte hon döfva sina tankar, dessa tankar, som gjorde
henne vansinnig, när hon var ensam. Att detta var
frukten af hennes lif, lönen för hennes arbete! Allting
förgäfves. Snart skulle hennes kraft vara uttömd, snart
skulle hon ej längre kunna hålla skenet uppe, det
kände hon.
Om natten steg hon upp och stod lyssnande vid
sonens dörr, tills hon huttrande af köld måste gå och
lägga sig igen. Ibland när hon ej hörde honom hosta,
vågade hon sig in till honom, smög sakta fram till hans
säng, der han låg hopkrupen och alltid på venstra sidan,
ty det var högra lungan, som var skadad.
Der stod hon och bara såg på honom. Nattlampan
lyste svagt. Men så slog han upp ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
