- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1885 /
132

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kände först knapt igen henne, yrvaken som
han var. Hon såg också helt gammal och tärd nt.

Men sedan blef han ond. Hvad var det för påhitt
att gå uppe om nättema?

Nästa dag, när modem som vanligt kom och
stoppade filten om honom, småleende som hon brukade, då
undrade han om han drömt om det der fårade ansigtet,
som han om natten sett bredvid sin säng. Men han
ville icke fråga.

På eftermiddagen gick modem ut. Henrik var
mycket bättre nu, han behofde ingenting. Och för öfrigt
hade han ju gojan till sällskap.

Modem gick, gick till kyrkan i lördagsbönen.
“Adjö!“ nickade hon till Henrik i dörren.

Henrik var nu ensam. Han steg upp och kom fram
till papegojan.

“Viko, gamle Viko, hvad tror du?u frågade han.

“Adjö!“ skrek Viko högt.

Henrik rodnade häftigt. “Adjö?“

Han var så nervös, alldeles förstörd, tålde
ingenting. Han satte sig ned och grät som ett litet barn.

Jo, det var nog modern, som stått vid hans säng
om natten. Hvarför? Hvad betydde det?

Skulle han dö, dö nu? — Men det vore ju dumt,
vore rent af platt. Hvarför hade han i så fall
någonsin blifvit fodd? Han stod ju nu nästan vid början af
sitt lif. “Dumma Viko!“

Men Viko endast ropade adjö och hvisslade på sitt
retsamma sätt. Han hade aldrig öra för invändningar.
Oböjlig och envis som ödet.

Henrik satte sig vid fönstret, såg på sina utsvultna
händer. Ringen ville oupphörligt halka af lillfingret.
Och hvad huden blifvit underligt genomskinlig!

Han lutade pannan mot den kalla fönsterrutan. —
Han hade ju ej lefvat alls. Ingenting hade han ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1885/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free