- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1885 /
135

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kapphöljda damer segla till teatern. Täckvagnar
åka bort på bal. Herrar med eldiga cigarrer snedda i
flock ned till Berns. Ensamma damer hålla sig i de
slaskiga alléernas mörker. Spårvagnsklockan pinglar
muntert.

Öfver strömmen lysa hundra tindrande gaslyktor
bort utefter Skeppsbron. Två pigga röda lyktor vid
Logårdstrappan. Högre upp en rad förnäma elektriska
ljus, kyliga, flämtande. Nere i strömmens vatten, svart
som bläck, ett virrvarr af lifliga, ljusa ormar, gula, hvita
och röda under lyktorna. Och spridda, däfna
ljuspunkter strödda omkring långt borta i mörkret, der vid
dager södra bergen sträcka sig.

Ofvanför en grådaskig himmel med nedskrufvade
stjernor, ännu sömnigare än gaslågorna i staden.
Månen, som nyss tittade fram ett ögonblick, gäspar der uppe
och drar en smutsig nattmössa öfver sitt feta ansigte.

Vid kajen ligga mörka båtar med sqvalpande
böljor omkring. Vaktkarlen stampar pä fördäck, han bar
näfvarne i kavajfickorna.

Skeppsholmsbron, öde och tom och hal efter
åkdonen, har kastat sig tvärs öfver strömmen. Grasraden på
Ladugårdslandet, de upplysta kasernerna — och under
berget monitorerna i rad, mörka, som sofvande hvalfiskar.

O, denna utsigt en vårqväll! Den friska himlen
öfver bergen der borta, skyarna i hvita massor, söders
vackra kontur som dragen upp af en säker och känslig
konstnärshand — staden med gaslyktor som gula
fläckar, onödiga, ty ännu är det ljust, vårskymningens milda
ljus, som dröjer qvar i det längsta.

Hur strömmen brusar och ångsluparna kila qvickt
fram under bron, fulla med folk, som skall ut åt
Djurgården, der flaggorna vaja öfver träden och hvarifrån
musiken ibland skickar hit några svaga, lockande toner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1885/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free