- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1885 /
134

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som gjorde bekantskap med hvarann, pigor som pratade
bredvid brandskåpet i hörnet, karlar som räknade sina
slantar utanför krogen.

Vid dager kunde han se ett hörn af slottet långt
borta, en skymt af vaktparaden, när den om middagen
gled förbi nere på Nybron, och det ena tornet på
Sören-sens hus med en nyuppsatt spira, glittrande i den gråa
luften.

Men han behöfde inte se mera. Han kände till
allt samman. Han trifdes så väl i sitt Stockholm och
kände staden till punkt och pricka.

Gatorna äro mörka och smutsiga, det vet han, men
Kungsträdgården är snöhvit. Stora falt af snö ligga
med vallar uppkastade utefter gångarna. Och stubbade
och mörka sticka träden upp — ett och ett. Ibland
ha stammarne fått en örfil af yrsnön. Här och der
en insnöad soffa. I ett snöberg står fontänen som ett
jättestort vinglas, vändt upp och ned. Svanorna ha
fina hvita täcken på sig, den bistre Ägir med hvitt
skägg rynkar pannan af olust öfver att sitta barben t
i snön, och najaderna söka frysande att arbeta sig upp
på det torra. Karl den trettondes lejon småskratta i
gasskenet, och gubben sjelf syns inte för tillfallet der
uppe i mörkret, der han ständigt borde stanna qvar.

Pojkarne skrika från kälkbacken, hojta och hurra.
Nedåt strömmen blir mörkare. Der står Karl den tolfte
med en lifvakt af spikraka popplar i halfcirkel omkring
sig. Han har snömössa och hvita epåletter. På sin
utsträckta arm bär han en fotshög drifva och pekar rätt
på mindre teatern, hvars kaféfönster lysa mellan träden.

Rundt om det ödsliga hvita torget, som är så stort
nu på qvällen, gå smutsiga gator, der trafiken sopat
bort hvarje spår af snö. Der lyser gasen öfver smuts
och modd och mörka fönster uppåt husväggarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1885/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free