Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett ordningsmönster. Karaktersteckning af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fa ett mönsterhem, der ingen annan än hon dikterade
lagar. Det enda som onekligen förargade henne var
att hon blifvit uppsagd i stället för att sjelf säga upp,
men den saken kunde nu icke hjelpas.
Och så kom tredje och sista afdelningen i hennes lif.
Hade hon icke haft tur med sina friare och ej
heller med sina husbönder, så att hon uppnått den
oberoende, att icke säga herrskande ställning, hvarefter hon
i tysthet längtade, så lofvade. hon sig sjelf att hon i
alla fall skulle veta att skaffa sig ett visst anseende
och det just genom sjelfva den kardinaldygd som förut
endast varit henne till hinders.
Och så inrättade hon sitt eget lilla hem, gjorde
visiter och mottog kontravisiter samt skaffade sig hvad
hon kallade “en fast position“, till hvilken naturligtvis
hörde ett visst antal “vänner“
Dessa voro, uppriktigt sagdt, icke mänga. Rättare
vore att kalla dem “bekanta“, ärelystna själar, som
genom umgänget med henne sökte vinna en
ordnings-gloria, som ej säkrare kunde förvärfvas. Den var en
smula dyrköpt, denna gloria, men så var den också
värd något, ty den som räknades till Beatas vänner
kunde ej anses annat än ordentlig.
Beata hade på äldre dagar blifvit sträng, och det
klädde henne icke. Men hur det nu var, så hade hon
sin lilla krets och sitt anseende fardiga en vacker dag
och fagnade sig invärtes åt den skräck hon ingaf dem
bland sina bekanta som hade på sitt samvete någon
underlåtenhetssynd i ordningsväg. Och i det fallet trodde
hon dem icke mer än jemt. När hon någon gång
hedrade dem med ett besök och lät sina skarpa ögon
öf-verfara hvarje föremål i deras hem och sist dem sjelfva,
kände de sig till mods som om de varit ute i
blåsvä-der och icke haft en tråd på kroppen. Och ändå svet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
