Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid frukostbordet, der, utom kaffe med tillbehör, rökt
lax med förlorade ägg utgjorde “piéce de résistance“.
Den rökta laxen är för engelsmännen något alldeles
främmande. Mr L. har aldrig kunnat lära sig att äta
den, han kallar den “raw salmon“, och han vet bara
en sak, som är ännu värre och ännu råare — och det
är graflax. De andra ha dock genom öfning lärt sig
att tycka om den förstnämnda sorten.
Efter frukosten lästes en stund de med
morgonposten ankomna engelska tidningarne, och Mr L. räckte
mig dagens bref från Mrs L., innehållande de sista
nyheterna från det kära hemmet i Éaling. Må det vara
sagdt till de gamla makarnes heder och såsom ett
vackert föredöme, att de ännu efter fyrtio års äktenskap
dagligen skrifva till hvarandra under hans resor.
Bref-vet till Mrs L. är hans första göra på morgonen, och
skulle hennes bref en dag uteblifva, så är gubben genast
ur sin goda och glada stämning.
Om en stund vandrade vi allesammans ut, Mr L.
och jag för att göra några förmiddagsbesök, der han
ville ha mig med som tolk, och de andra tre med sina
metspön till åstranden. De voro nu alla utrustade i
sina fantastiska sportkostymer, — Mr Angler hade till
och med anlagt en stor hvit hjelmformad korkhatt med
långt flor — och de väckte stort uppseende bland
bönderna, som kommit in till torgdagen, men de togo
saken kallt, ja tycktes finna ett nöje i att “förvåna
in-födingarne“ — “astonish the natives“ som de kalla det.
Att Mr L. önskade ha mig med som tolk på sina
förmiddagsbesök var i sanning ej underligt, ty all den
svenska han under sina sexton somrar i Sverige hade
lärt, var: “samma sort“ — “mucke* bra“ — “good vän“
— “kalfkött“ — “lagom“ — “smörgusbord“ —
“po-meransbränvin“, — “hedersknuffel“ och — “Haglunds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
