Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så följde handtryckningar och helsningar, och vi
gingo alla tre in i ett annat lika litet rum innanför, fattigt
men propert möbleradt och derjemte prydt med en mängd
gravyrer och färgtaflor, som vid närmare påseende alla
voro engelska. Sedan de gamla här slagit sig ner på en
soffa, så var Mr. L:s första göra att taga fram sin stora
silfverdosa och bjuda gumman på en god engelsk pris
och derpå fylla hennes egen lilla dosa till brädden ur
sin — och så började min tjenstgöring under frågor och
svar. Först tackade hon för den lilla julklapp han
skickat från London i vintras, och så fortgick talet om
hvarjehanda.
Den gamla frun, öfver 80-årig, ensam och fattig,
var moder till en af Mr. L:s första bekanta i Falkenberg,
och han försummade aldrig att titta till henne och prata
bort en liten stund — ja, äfven att lemna något litet
minne efter sig. Så äfven nu. Denna gång smugglade
han omärkligt in under soffdynan ett halft dussin nya
kulörta silkesnäsdukar, ty gumman snusade, som vi sågo.
“Det blir mjukt och behagligt för den gamla näsan,“ sade
han efteråt till mig med ögonen tindrande
skalkak-tigt genom glasögonen. Sjelf hade gumman ingenting
märkt. Det blir något att tacka för, när han kommer
nästa gång.
Vid utgåendet makade Mr. L. bränderna under
gummans potatisgryta, lyfte på locket och sade “lagom“,
och så följde ett nytt: “Den Mr. L., den Mr. L., han ä’
sej då lik,“ och det upprepade hon ännu på trappan.
Härmed voro nu våra förmiddagsbesök för denna
gång öfver. På vår vandring hade Mr. L. helsats af alla
mötande som en gammal bekant. Äfven barnen tycktes
känna honom. Han är också en stor barnvän och
stannar ofta och utbyter nickningar med de små rosenkindade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
