Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben, som underhåller henne som en snäll gammal
farbror. De andra genera sig deremot inte, de tala
mest sins emellan om fiske och annan sport och synas
ej mycket märka hennes närvaro. Och de märka
naturligtvis ännu mindre min; jag sitter midt ibland dem,
som om jag inte funnes till. Uppriktigt sagdt så
fordras det mycket tålamod och långvarig öfning för
en vanlig svensk menniska att i samqväm med
engelsmän bibehålla sitt goda lynne. Hvad vi kalla vanlig
höflig-het är för dem med deras flegmatiska temperament och
säregna engelska vanor och uppfostran något alldeles
främmande. Jag får således med fullkomligt god min finna mig
i att t. ex. Mr. Angler, sedan han behagat göra mig en
fråga rörande några svenska förhållanden och jag med
glädje omfattar tillfället att få lemna upplysningar, vänder
sig plötsligt ifrån mig och talar med någon annan midt i
mitt svar, eller till och med innan jag börjat, och att,
när jag vänder mig till unge Mr. Wadingbird med en
fråga, han stirrar mig ett ögonblick i ansigtet och derpå
vänder sig till mr Plunge och talar om sina stöflar,
och att mr Plunge, när jag gör ett försök att
underhålla honom, midt i mitt tal ber Mr L. "skicka honom
pepparn" och börjar brumma om den dåliga svenska
maten. Ja, man känner sig snart hågad att skicka
dessa herrar dit pepparn växer — men när man, såsom
jag, blifvit lite van vid engelskt umgängessätt vis å vis
främlingar, så ler man dock åt alltsammans, ja, kommer
kanske så långt att man med största likgiltighet
betalar med samma mynt, och under tiden stillatigande och
med verkligt intresse studerar engelskt temperament
och engelska seder.
Dessa senare äro stundom roliga nog, när man kan
se dem utan att bli "topp rasande". Det kan jag. Med
ett godt leende och utan den ringaste förvåning, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
