Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Johan Fröberg, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater. Nog af, i slutet af 60-talet sattes tanken i
verket och det på ett på en gång praktiskt och
patriarka-liskt sätt. Alla de unga bodde hos direktörens, och
hela teatern var som en familj, med de gamle, Fröberg
och hans hustru, i spetsen. I det gemensamma hemmet
hade de unga både skydd och vård, både trefnad och
undervisning, och att musiken, Fröbergs eget
favoritstudium, icke försummades, fällor ju alldeles af sig sjelft.
Inom kort var också Fröbergska elevteatern en
operettteater, och det var som sådan den eröfrade sig bifall
och sin stiftare en klingande valuta för hans omtanka
och arbete.
Ty, märkligt att omtala, inom några år var gubben
Fröberg nästan rik på sitt teaterföretag. Mycket rik,
sade somliga, och det gick så långt att man uppskattade
honom till sina modiga hundratusen. Så högt upp i
rikedomens rangskala tror jag då för min del att han
aldrig kom; men det säkra är, att efter några års
an-strängdt arbete kunde han sluta upp med
teaterförestån-darskapet, och sätta sig i ro i sitt kära Upsala, för att
med fördubblad ifver egna sig åt sitt lifs dröm,
utarbetandet af sin rationella harmonilära.
Första delens första häfte utkom också från trycket
1878; en del af sitt lifs uppgift hade han således fyllt,
och han hoppades nu att tå fylla den helt och hållet.
Men huru det nu var, om utgifvandet af denna dels första
häfte kostat honom så mycket — ty att antaga det han
tor detta arbete skulle fått någon annan förläggare än
sig sjelf, det vore hardt nära en förolämpning mot våra
musikförläggares omdömesförmåga — eller om han
tröttnat vid lugnet uppe i lärdomsstaden, nog af, han
började efter några års hvila åter sin
teaterföreståndare-verksamhet, och som teaterföreståndare afled han den 15
maj 1884 öfver sjuttiotvå år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
