Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Johan Leonard Höijer, af Frans Hedberg - Adolf Kjellberg af Oskar Th. Sandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan 1845, och att han stod qvar i denna egenskap
alltsedan, “midt emellan tvenne instrumentm a k are“, som
Svensk musiktidning något ironiskt anmärker.
Men hans lifsgerning blir inte sämre tor det, och
fastän nu teoretikerns plats står tom bland associéerna,
så lefver nog hans minne lika friskt hos de fa, som i
honom lärde att skatta både konstnären och menniskan.
K 11.
Adolf Kjellberg.
Det var på eftermiddagen den 5 juni 1884.
Himlen var öfverdragen af tunga moln och snart
började ett sakta regn att falla. Emellertid sågs en ovan
lig skara svartklädda menniskor styra kosan till Solnas
vackra kyrkogård. Man såg bland mängden, soin
samlades der, ombud från konungaborgen, man såg den
åldrige Magnus Huss, Karolinska Institutets lärare och
största delen af Stockholms läkarekår samt äfven läkare
från andra håll. Och hvart man vände blicken, möttes
ögat af sorgbundna män och qvinnor af alla stånd ocli
åldrar. Hvad var då den mägtiga anledningen som
sammanförde alla dessa till ett gemensamt mål? Hvad
vållade, att den bittraste sorg och saknad glindrade fram
ur tårfylda ögon och utpreglade sig vemodigt i
anletenas uttryck? Det var en likbegängelse som firades .. .
man återlemnade till jorden stoftet af den ädle, den
.älskade läkaren, läraren, vännen Adolf Kjellberg.
Sällan, om ens någonsin, har ett dödsbud bragt
djup sorg i så vida kretsar, som budet om Adolf
Kjellbergs bortgång ur tiden den BO mnj 1884 ombord på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
