Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Olof Immanuel Fåhræus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växte till med två söner på en gång, i SI ite, den 23
mars 1796. Då regerade Reuterholm öfver Sverige,
med hertig Karls goda minne. I den väldiga
samhällsutveckling, som förbinder dessa tider med vår, blef
det tvillingsbröderna från Slite beskärdt att verksamt
ingripa.
De undervisades i hemmet af informator till dess
de kunde inskrifvas som studenter. Upsala universitet
fick mottaga dem 1810. De togo inga lärdomsgrader.
De voro öfvervägande praktiskt anlagda, togo
embets-examina och begåfvo sig till hufvudstaden, åt hvars
em-betsverk de erbjödo sitt arbete i hopp att gagna och
vinna utkomst.
Det var 1816, de följdes åt till Stockholm. De
antogos till extra ordinarier i kansliet och i tullverket,
fingo efter hvarandra förordnanden på samma tjenster,
blefvo nästan samtidigt protokollssekreterare, och med
kort mellantid anstälde i förmånliga tullverkstjenster,
den ene, Johan Fredrik, som sekreterare och
departementschef i generaltullstyrelsen, den andre, Olof
Immanuel, som chef för Yestra tulldistriktet — och från dessa
tjenster kallades de/ Olof Immanuel först och Johan
Fredrik sedan, att intaga civilministerns taburett i
konungens råd. Adelig sköld och serafimerkedja fingo de ock
med tiden, hvar efter annan, och utvecklade under dessa
skiftande och magtpåliggande sysslor den dngande
arbetsamhet, det klara omdöme och den fina takt, som
från början fast uppmärksamhet vid deras personer.
Maken till ett sådant brödrapar är svårt att finna.
Det är icke det lysande snillet, men den redbara kraften
och dugligheten, parad med en fläckfri karakter, som
gifvit dem äreplatser i våra häfder.
Och det var svåra tider nog, under hvilka de
verkade. Det var just de tider, under hvilka Sverige växte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
