Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Olof Immanuel Fåhræus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den af kronprins Oskar (som ordförande i regeringen)
år 1839 tillsatta tullkomitén. Och då 1840 års riksdag
randades, då oppositionen tycktes vinna öfvertag i tre
stånd, då gamle kungen gick in på att godkänna den
nya anordningen af konseljen och afskeda sina gamla
statsråd, stod tullfrågan så högt på dagordningen att
både justitiestatsminister och civilminister för den nya
uppsättningen togos ur tulltjenstemännens led.
Nu skulle statsråden sjelfva vara löredragande i
konseljen och chefer för sina regeringsdepartement. Man
måste alltså söka dem annorstädes än lorr, då de endast
behöft höra på hvad statssekreterarne sade och “nicka
god mening“ till hvad förut var beslutet Men det var
svårt att finna personer, som under de nya
förhållandena ville förmedla rådkammarn med sängkammarn, der
den gamle kungen vant sig att regera. O. I. Fåhraeus
har rättmätiga anspråk på efterverldens tacksamhet för
sin andel i den första departementskonseljens öfvergång
från hotande omöjlighet till segrande verklighet.
Fåh-rams’ milda lugn, parad t med fast allvar, kom allt bättre
ut med den gamle kungens häftiga utbrott och
underliga regeringsvanor, och efter få månader hade han
er,-öfrat den gamles förtroende. Men mycket fick han
utstå af både konservativa och liberala, ja, icke fick han
vara nogräknad med den gamle kungen heller. Små- .
ningom lade sig hetsigheten, den stormiga riksdagen
tog en ända, konseljen blef färdigbildad och Karl
Johans regering fick sluta i frid. Hans sista råd till sina
rikens statsråd var att befasta bandet mellan de
förenade rikena, öfver hvilkas lycka och endrägt han
nedkallade himlens välsignelse.
Oskar T:s rådkammare gaf i början mera, än Karl
Johans, utrymme åt Fåhr8eus, arbetshåg och arbetskraft.
Dock redan i denna var åtskilligt utförd t af det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
