Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Norman. Minnesteckning af Frans Hedberg. Med porträtt af Ludv. Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, hade han ett egendomligt, stilla och derför så
mycket högre uppskattadt sätt att gifva sin tribut åt
sällskapsglädjen, vare sig att han uppträdde som talare,
hvilket han gjorde med en formfulländning, en takt och
en värma, som nästan gjorde honom till ett unicum
bland sina likstälde, eller att han satte sig vid pianot
och antingen fantiserade öfver något motiv för tillfället
eller spelade någon af sina egna eller af andras
kompositioner. Ingen ville bedja honom om detta, men det
var högtidsstunder när det inträffade, och fick han vara
riktigt väl i fred förv alla böner och alla inviter, då
inträffade det som oftast, och då kunde han sitta der i
timmar. Då kom barnet upp i honom, det stora, glada,
opraktiska barnet, som gladde sig åt stunden, lefde i
den med alla sin själs skatter, och icke brydde sig om
att öda en tanke på morgondagen.
Han tyckte om och var äfven litet bortskämd med
att man kelade med honom, och i synnerhet var detta
fallet med damerna, hvilkas stora favorit han var. Det
var en ingalunda ovanlig syn, att vid ett samqväm se
honom sitta orörlig i ett hörn med ett litet bord framför
sig och: omgifven af två eller tre unga, vackra Heber,
som med de mest förtjusande smålöjen sörjde för den
maklige kapellmästarens kroppsliga behof, — något som
denne alltid lät sig väl smaka, och ansåg för en af
ålderns företrädesrättigheter, långt innan han ännu
innehade någon ålder att tala om.
När det då led fram på natten tog han sig gerna
en liten slummer i ett hörn — Normans små
slummer-arier voro kända och värderade bland hans vänner, som
en källa till mycket skämt, hvari han äfven sjelf deltog,
när han väl blifvit vaken igen, — och de utgjorde rent
af en del af programmet. Likväl fick man inte alltid
lita på att slummern var så djup, ty det hände me" än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
