Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Norman. Minnesteckning af Frans Hedberg. Med porträtt af Ludv. Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett värdigt afsked från en rik och mångsidig
verksamhet, en storslagen final till ett harmoniskt lifsverk,
var detta hans afsked från det sköna, som han tjenat.
Och när Ludvig Norman den 28 Mars detta år i
en ålder af 54 år lemnade detta jordiska, hvars fröjder
och sorger han burit, och hvars skönhet och bräcklighet
han besjungit, var det icke allenast de sceniska
konstnärerna, de många vännerna och de nära anhöriga som
buro sorg, det var hela den fosterländska konsten som
sörjde en af sina stormän, — en man med svagheter
som alla, men med rika och väl utvecklade gåfvor som
få, — och den sorgen hade ett berättigande och ett
djup, som endast då kan framkallas af en stor
konstnär, när han tillika är en ädel och fullvigtig menniska.
De timliga utmärkelser som tillföllo honom under
hans lefnad voro endast försvinnande obetydligheter,
emot denna allmänna saknad öfver hans bortgång. En
af dem talar dock alltför högt om hans betydelse, för
att icke här vidröras. Det var den pension af 2,000
kronor, som riksdagen voterade åt honom för hans
förtjen-ster om den svenska tonkonsten, en belöning som derför
gladde honom så högt och af h vilken han fick njuta
så kort.
Denna utmärkelse hedrade i lika mått både
konstnären och hans fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
