Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Minne från Upsala af Georg Nordensvan. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hostade hest, vände sig om och spottade
bakom sig.
Daniel fann sig föranlåten att vara välvillig. “Är
ni här ifrån Upsala?“
“Ja, jag tillhör Upsala samhälle förstås. Men inte
är jag härifrån.“
Han ryckte upp ett grässtrå och tog det i munnen,
sade sedan om en stund:
“Jag ska säga, det som var det dumma, var att
jag lemnade tjensten.“
“Ja8å,“ sade Daniel, som just inte hörde till de
nyfikna.
“Ser herrn, jag var vid artilleriet — kungliga Svea
artilleriregemente, så att säga.“
Karlen tycktes i stället tillhöra de meddelsamma.
“Jag var första konstapel. Inte för att jag saknar
det. För det skall jag säga herrn, att det är inte för
personer med någon karaktär inte — med någon känsla
af att de ä’ förmer än djuren. Man får gå igenom
mycke, ska jag säga herrn. Och jag rekommenderar
det inte till någon — knektlifvet inte. För ser herrn,
utom att man skall lära en konstig ex’cis, så kommer
man i lag med kamrater, si. Och man blir kuschad,
så att säga. När man går igenom skolan, ser herrn —
är rekryt — ja, man får gå igenom mycke. Det biter
mer eller mindre, si. Jag extimerar inte att tänka på
det, fast jag kunde berätta båd’ ett och annat. De
brukade, för exempel, spotta på golfvet — och så
kuschade de rekryterna till att hemta upp det — med
tungan förstås. Jag ville säga, att de va svin. Förstås
att när man gått igenom skolan, var man lika god och
kunde kuscha de unge, om man så ville, om man var
af den ullen — och sådana fans det.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
