Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon fick madamens aflagda kläder, — stora,
smutsiga tröjor, hvilka hängde långt ned på hennes höfter
och hvilkas trasiga armbågar alltid sutto som prydnader
kring hennes knotiga handleder.
Hennes lif förflöt i den mest régelmessiga
enformighet; då och då som uppskakande afbrott ett vedträ,
som höll på att krossa hennes ben, eller en örfil, så
kraftig, att hårnålame gingo in i hufvudet och blodet
sammanklibbade hennes hår. Hon hv arken skrek eller
grät vid dylika tillfallen; hennes stora ögon vidgades
blott ännu mera, liksom hade det hemlighetsfulla mål,
efter hvilket hon medvetslöst jagade, kommit ännu längre
bort, så att hon måste spärra upp ögonen for att fasthålla
det . . .
Andra året Amanda var i tjenst hos madam Storm
gick hon och läste for presten. Madamen var
visserligen ursinnig öfver att hennes tjenstflicka två gånger
i veckan skulle “smita undan sina skyldigheter", men
när allt kom omkring, var ändå presterskapet en
myndighet, mot hvilken till och med madam Storm ej vågade
uppresa sig.
Amanda fick således gå på läsningen, men fastän
hon hvarje gång flåsande sprang både fram och tillbaka,
fick hon alltid, då hon kom hem, ett litet särskildt gräl
öfver att hon inte “gitte raska undan med någonting".
Men hvad brydde Amanda sig om madamens dåliga
lynne, ,eller Storms svordomar, då han hörde sin hustru
komma och han icke fort nog hann laga sig ut, eller
unge Storms gallskrik och sparkar? Hon märkte det
knappast, det gick förbi henne som något vanligt, något
naturligt, vid hvilket man ej fäster sig, — något yttre,
som blott förorsakar ett Öfvergående obehag, ja, som
man ibland nästan kan tycka om, derför att det bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
