Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en så skarp, mörk bakgrand till den ljusa, hemliga
lycka man gömmer inom sig.
Ty Amanda var lycklig under denna tid. I detta
stackars hjerta, dit aldrig en stråle af kärlek inträngt,
som aldrig genomfarits af en fläkt af lifvets poesi, och
som ensamt kämpat och längtat, medvetslöst som man
lider i drömmen, fans en tillbakaträngd ström af värme
och kärlek, som nu med ett återhållet begärs hejdlösa
kraft kastade sig öfver de religiösa mysterierna. De
enkla lästimmarne med sina frågor, svar och torftiga
förklaringar blefvo för henne högtidsstunder, dem hennes
fantasi smyckade med sin egen värme och andakt.
Redan som mycket liten, då hon i fattigskolan fick lära
sina första böner och bibelspråk, hade hon denna
tendens till det religiösa, som är liksom en lifsluft hos en
del qvinliga naturer, och nu, då hon gick och läste, och
tanken på den forsta nattvardsgången stod för henne
som ett skönt under, slogo dessa religiösa känslor ut i
full blom.
Medan hon lagade maten, skalade potatisen och
skurade pannorna, gick hon oupphörligt i minnet igenom
sina katekessvar och bibelspråk, och om
vårförmidda-garne, då unge herr Storm behagade slumra, och hon
låg i trädgårdslanden och rensade, och solstrålarne brände
hennes hjessa och stora svettdroppar perlade utför
pannan, hade hon alltid bibeln liggande uppslagen bredvid
sig på marken. Hon läste deri, ända tills ögonen
började skimra, fuktiga och glänsande, och de halföppna,
brännande läppame darrade. Hon läste öfver allt i
bibeln, men mest tyckte hon om Johannis uppenbarelse.
Naturligtvis förstod hon ingenting deraf, men der stod
så många sköna, underliga ord, som hänförde henne
och som hon i tysthet upprepade för sig sjelf.
Lammets stol... det nya Jerusalems härlighet... de tolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
