Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
umgås med under dessa dagar; det retade henne att se
den unga flickan, som, strålande och lycklig öfver att
ha svarat riktigt på alla frågor, kom hem ifrån
storförhöret, och hon brydde sig icke om hvarken att
lyckönska henne eller fråga hur det gått. Ensam, som
Amanda varit i kyrkan, utan någon mor eller slägtinge
att hylla sig till, fick hon äfven nu gå och gömma sina
öfversvallande känslor inom sig sjelf.
Klockan tio på lördagsmorgonen skulle barnen samlas
i kyrkan till skriftermålet. Madam Storm hade gått ut
bittida, men lofvat att komma hem i tid, for att se efter
pojken, medan Amanda var borta.
Så snart Amanda satt undan diskarne efter
frukosten, Korjade hon ordna sig, tvättade ansigte och
händer med såpvatten, kammade håret och smorde olja
deri, så att stora, mörka flottfläckar syntes på det ljusa
linhåret, tog på sig klädning och halsduk, samt lade
fram van tame och psalmboken, inlindad i en ren
näsduk. Derfter satte hon sig ned att vänta. Unge Storm
var i dag vid mycket lifligt lynne och hade en mängd
snillrika påhitt, som att klättra upp i fönstret och
draga ner blomkrukorna, eller försöka slå omkull
vatten-karafinen, och då Amanda sökte hindra honom härifrån,
svarade han blott med spark och skrik. Men Amanda
fördrog allt detta med en engels tålamod; hon visste
ju, att om några minuter skulle hon vara fri, — fri att
ila bort till psalmsången och bönerna, som väntade
henne i kyrkan ...
Emellertid var klockan *tre qvart på tio; Amanda
tittade ifrigt utåt gatan, men madamen syntes ej till.
Nåja, det gjorde ingenting, — hon kunde dröja ännu
fem minuter, Amanda hann ändå mycket väl att komma
till kyrkan på utsatt tid.
Svea, 1886. 2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
