Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg - Två dikter af Oscar Levertin - 1. Aftonbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa obekanta, gamla menniskor, som knuffade henne,
då de skulle fram till altaret!...
Hon kunde aldrig glömma den smärta hon erfarit
under dessa dagar. Lifvet gick sin vanliga gång,
madamen grälade och svor, pojken blef större och elakare
för h var dag, hon sjelf trälade som vanligt, och i denna
glädjelösa tillvaro framstod tanken på hennes första
nattvardsgång som det bittraste lidande hon någonsin
känt.
Och i hennes fantasi inbrände sig så småningom
denna, sorg till ett tungt, outplånligt minne, som kastade
en mörk skugga öfver den okända lefnadsväg hon hade
framför sig att genomvandra.
Två dikter
af Oscar Levertin.
1. Aftonbön.
lu natten är kommen, och skuggorna stå
Öfver staden så svårmodigt mörka och täta.
Lågt ligger himlen, stjerntom och grå.
Trött skimrar gassken mot gatornas väta.
Der dagens sorlande färdsel gått fram
Och det slitits och släpats af sträfsamma händer,
Der skratten klingat i uppsluppet glam,
Och förtviflade sinnen i harm skurit tänder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
