Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två dikter af Oscar Levertin - 2. Ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Ångest.
sig slingrade af och an som en
sol-bestänkt å,
Der på gräset jag låg och stirrade dödt émot
himmelens blå.
Öfver grönskande marker låg midsommarhettan och
brann,
Och sin gyllene väfnad på gångarne solskenet spann.
Min kropp kändes lam. i min törstande gom
Det sved. Och min hjerna var trög och tom.
Då med ens som en centnertung sten
Sig tryckte mot bröstkorgens ben.
Ej marken mig höll,
I en afgrund jag föll
Djupt!
Djupt!
Mitt hjerta stannade af, och på pannan kallsvetten flöt,
I skälfvande fasa skrika jag ville, men stämman mig tröt,
Ville lyfta min arm för att klänga mig fast. Den var stel
Och en torrögd ångest klämde i hop min själ.
Som en drunknande sökte jag hjelp och råd,
Med ohörbar röst jag tiggde om nåd.
Men förgäfves — beständigt jag gled
Genom lufttomma rymder ned
I allt växande takt
Genom nattsvarta schakt
Djupt!
Djupt!
in tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
