Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två dikter af Oscar Levertin - 2. Ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och iae: faller och faller. Sig dunklet hvälfver tröstlöst
och kallt
Kring min kropp. Jag blunda vill och ändock varsnar
jag allt.
I den skumma tomheten kända drag kan jag se,
Se fräcka blickar och munnar, som hånande le.
Det de onda tankarne är, som mig bränt,
De orena känslor mitt hjerta har känt.
De fått kropp och menskliga drag,
De mig rycka med snärjande tag
Utan rast eller ro
Till sitt töckniga bo
Djupt!
Djupt!
De tala. Jag hör deras ord. Och tusen minnen få lif
Om allt orätt jag tänkt eller gjort i den nidska
brödkampens kif.
Jag varelser ser, på hvilka min skuld jag har skylt
Och Ögon, som sjelfviskt med grämelsens tårar jag fylt.
Och lönliga känslor med ens jag förstår,
Som jag kommit att blöda med svidande sår.
Nåd, nåd! Men all tj em t den bär
Min väg ner i skuggornas sfar.
I allt växande takt
Genom nattsvarta schakt
Djupt!
Djupt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
