Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista dagarne i September; men för honom åtminstone
hade den varit vacker som den klaraste sommardag
och då han nu tänkte tillbaka, föreföll det honom, som
om solen aldrig strålat så klart som just denna dag
med sina drifvande höstmoln och sina fallande löf.
Vinden, som mojnat bort i solnedgången, friskade
snart åter i, och så länge han seglade inomskärs, kastade
det mellan holmarne och han måste hafva all sin
uppmärksamhet fastad på segel och roder. Han var ensam
i båten; endast Karo, hans gamla rapphönshund, var
med honom. Så kom han ut på fjärden, en stor
fjärd, på hvars ena sida man endast såg en strimma af
land, och han styrde snedt öfver den och tänkte, att
om en halftimme skulle han vara hemma, om vinden höll
i sig. Men han skulle gerna seglat hela natten, ensam
der-ute på vattnet med sina ljusa, glada tankar, och då derför
vinden plötsligt dog bort, sedan kan kommit halfvägs
ut på fjärden, gjorde han fast skotet och lät båten drifva
som den ville. Han såg sig omkring, vattenytan låg
ödslig och stilla rundt omkring honom, och dess spegel
förlorade sig i mörkret; himlen var molnfri och
stjern-klar, men borta vid horizonten åt vindsidan stod en låg,
mörk vägg. Han lutade sig bakut i båten och
öfver-lemnade sig åt sina tankar. Han hörde hur det
porlade och klunkade under botten. Karo, som satt vid
hans fétter, lade upp hufvudet i hans knä och morrade
belåtet, då hans herre stundom strök honom öfver
hufvudet.
Och här .ute i tystnaden, ensam på denna vida yta,
hade han en så full, så rik känsla af sin egen lycka,
som aldrig förr, och på samma gång så stilla och
fridfull. Han hade en känsla af, att lifvet ömt och
omsorgsfullt bredde sina vingar öfver honom, — särskildt öfver
honom, endast öfver honom, och han fann det alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
