Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Henrik hade ej mera något begrepp om tid, — sjönk
lian. Henrik glömde aldrig uttrycket i hans ögon, då
han sista gången såg på honom; och då han icke mera
såg det lurfviga hufvudet öfver vattnet, betogs han på
en gång af en förfarlig ångest, han förstod att det snart
skulle vara hans tur, — dödfcn framträdde för honom,
hotande, oundviklig.
Sen mindes han det hela blott som en lång,
förtvif-lad kamp med döden, en kamp, i hvilken lian stundom
uppreste sig emot den i ursinnigt trots, stundom åter
såg den till mötes med tom, likgiltig undergifvenhet.
Det stod dunkelt för honom att han en lång stund
uttömt sina krafter med att ropa på hjelp och arbeta
sig fram genom vattnet, utan mal, utan afsigt, men se‘n
måtte han hafva öfvergifvit alla försök till räddning och
låtit sig föras bort af vågorna, magtlös och viljelös.
Han mindes att en isande kyla trängt igenom hans
kropp och att han skakat så, att han med möda kunde
hålla sig fast i årorna. Men efter en tid blef han
alldeles känslolös, äfven för kölden, han kände icke mera
sin kropp, allt hans lif koncentrerade sig i sinnet.
Vattnet omkring honom och luften öfver honom ingåfvo
honom en känsla som han aldrig förr erfarit, en känsla
af något hemlighetsfullt, sällsamt, kaotiskt, någon
liknande hvad man kan erfara i en feberfantasi. De voro
hela tiden närvarande för hans medvetande, liksom en
djup, nästan ofattlig melodi, under det samtidigt en mängd
minnen och tankar trängde sig på honom, minnen från
hans tidigaste barndom, minnen, som han aldrig vetat
funnos qvar i hans själ, tankar, som han förr tänkt blott
dunkelt och oklart, men som nu trädde fram för honom
i ett plötsligt, obarmhertigt klart ljus, och lika plötsligt
åter försvunno i mörkret, som belysta af en blixt. Men
så samlade sig alla hans tankar, alla hans känslor, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
