Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bitter skymf, hon kände sig så kränkt, så sårad i
det innersta af sitt väsende, att det ett ögonblick stod
klart för henne, att hennes kärlek för honom för alltid
var slut. Så småningom lemnade dock vreden rum för
smärta och medlidande, och så tog kärleken åter ut sin
rätt. Hon skulle velat sluta honom i sina armar, vagga
hans ångest till ro vid sitt bröst, värma honom med
sina kyssar, ingjuta i hans sinne sin egen lifsvarma tro
och förtröstan, drifva hans osunda tankar på flykten
genom makten af sin friska, starka, glödande kärlek.
Iion tänkte på, att hon var ung och vacker, och att
hon älskade honom, och hon beslöt att taga upp kampen
med denna mörka, dystra magt, som förgiftade hennes
mans sinne, hon fruktade den icke, hon kände sig stark
och segerviss; hon var lifvet och kärleken, hvad var
då döden!
Så låg hon länge, sedan han somnat, med bultande
pulsar och glödande kinder, och då morgonen kom väckte
hon honom med en kyss och helsade leende: “god
morgon!“ Han stirrade betagen på henne; det var, som
om hennes skönhet, på en gång utslagen i blomma,
spred en doft omkring sig, som berusade honom.
Och hon tog upp kampen, hon hängaf sig åt honom
med hvarje fiber i sin kropp, hvarje tanke i sin själ,
hon var icke blott hans maka, hon var hans älskarinna,
hans väninna, hans moder. Hvart lians blick såg, fann
den ett spår af hennes hand, hvart hans tankar gin^o,
funno de en helsning från henne, i allt som omgaf honom,
som rörde sig inom honom, fann han en prägel af hennes
väsende, detta skimmer sotn sympatien förlänar.
Men kampen blef hård och långvarig, och det var
stunder, då hon misströstade otn segern.
Så hade ett år förgått. Då fick Henrik veta att
han skulle bli far. Och nu utmynnade hans sjukliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
