Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så småningom hade dock dessa anfall gifvit med
sig, kommit allt mera sällan och slutligen, då han växte
upp, alldeles försvunnit. Men vid äldre år hade de
efter-trädts af ett temporärt svårmod, en sorgsenhet, som kom
öfver honom utån skäl, helst då han hade all anledning
till glädje, då det var vår och solsken. Han förstod
det nu, det var vissheten om allt dettas förgänglighet,
som, honom sjelf ovetande, legat tyngande öfver hans
sinne, det var döden, döden, som fläktat öfver hans själ.
Hans känslor för Margareta, hans fastmö,
under-gingo äfven denna tid en förändring. Icke så att hans
kärlek till henne slocknat, den hade tvärtom vuxit
starkare än någonsin, men den hade blifvit häftig,
passionerad, nästan våldsam i sina utbrott. Sina dödstankar
dolde han för henne som för alla andra, han dolde dem
afundsjukt, ledd af en känsla, som var sammansatt af
blygsel och af misstro.
Men hennes kärlek till honom fick denna tid en
tillsats af beskyddande, nästan moderlig ömhet.
De blefvo gifta på nyåret. En månad förgick under
ostord lycka. Men en natt vaknade Margareta plötsligt
med en känsla af att det var något som kvalde och
oroade henne. Hon tyckte först, att hon vaknat ur någon
plågsam dröm, och hon försökte åter somna, då hon på
en gång hörde ett ljud som af kväfda snyftningar.
Instinktlikt låg hon still och lyssnade; hon hade icke
bedragit sig, snyftningarne kommo från Henriks säng.
Först blef hon häftigt förskräckt, men så uppsnappade
hon några ord, som han mumlade för sig sjelf, och hon
förstod på en gång allt. En egendomlig känsla betog
henne, medan hon låg der och hörde den store, starke
mannen snyfta som ett barn, eri känsla af
förödmjukelse, af harm och af vrede, som kom blodet att stiga
brännande upp i hennes kinder. Det var som om hon lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
