Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens hundraårsfest. Dikt af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här Sapphos klagan ljuder icke mer :
den man, hon älskar, böjer knä och ber.
Och lagerkransen från sitt mörka hår
hon med en kyss omkring hans panna slår.
Der vandra Abélard och Héloise, —
hon kysk, jungfrulig som en upg novis;
han mörk och tankfull, men så öm likväl; —
i djupa ögon läs hans varma själ!
En vårnatt — ack,’en natt på hundra år
sin fägring Ebba Brahe återfår,
och Gustaf Adolfs drömda ungdomsbrud
blir hans i natt vid flöjters veka ljud ...
Men dagen bräcker nu i österglöd,
och morgonsolen färgar rutan röd.
Och flöjeln, rörd af vinden, skriker ut,
att nu är nattens fest med natten slut.
Och fjerran gäster svinna då med ens, —
en sällsam dallring blott i luften käns.
Och slottet ligger såsom förr det låg
och stirrar tröstlöst ut mot öde våg.
Men efter hundra år ännu en gång
der inne klingar trubadurens sång,
och de som älskat, de som lidit mest
inom dess murar fira vårens fest.
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
