Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skulle ljuga om jag påstod att sagda nummer
hade en “succés pyramidal". Det innehöll en ofantlig
utrikesafdelning på flera spalter, men endast två
lokalnotiser, hvaraf en under rubrik väderlek och den andra
meddelande att visitation försiggått i stadens apothek
(provisorn var redaktionssekreterarens intime vän), vidare
en ganska vacker betraktelse öfver rätta betydelsen af
det engelska uttrycket "The gmtlemen of the press**, en
flerspaltig artikel om “Konsten att annonsera" och för
öfrigt en kolossal mängd gratisannonser. Den ledsamme
lektorn lär ha hånlett vid genomläsandet af detta första
budskap från det fiendtliga lägret.
Han log dock för tidigt. Om någon hade Valoy
klart för sig att alla sätt äro bra utom det tråkiga.
Han erkände derför helt öppet att första numret varit
nästan ännu ledsammare än "Bladet“. Och så satte
han sig ner och skref sin första krönika under rubriken
“Ur min anteckningsbok". Med denna krönika var
"Allehandas" framgång beseglad. En ny sera hade uppgått
för Lådköping. Staden hade fått sig en tuktomästare,
hvilken obarmhertigt gisslade allt som var löjligt,
enfaldigt, ihåligt eller tidsvidrigt. Ingen skonades, hvarken
borgmästare eller landshöfding, bodbetjenter eller
handel 8 verldens matadorer. De sistnämdes kräsliga
festmiddagar förklarades vara barbariska tillställningar, som
skulle framkalla homeriska skrattsalvor hos en parisisk
hofmästare, och den förstnämdes paschalika uppträdande
brännmärktes såsom en dålig kopia af flydda tiders
sedvänjor.
Verkan af en dylik reformifver låter lätt tänka sig.
Ännu hade Valoy dock damerna på sin sida. De togo i
det längsta den unge och vackre utländingens parti.
Men när man så en vacker dag läste i hans
"Anteckningsbok" att han fann det olämpligt att stadens unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
