Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tärnor endast helsade med venstra Ögonlocket och att
de "rantade på gatan" för att titta på cirkusherrarnes
ben, — ja då togo äfven de flesta damerna sin hand
ifrån honom. Och allvarliga saker behandlades med
samma hänsynslösa skärpa.
Särskildt minnes jag en artikel som utkom dagen
efter Gustaf-Adolfsfesten. Hela staden gick ännu i ett
sorts bakrus i all den oreda gårdagens ansträngda och
ansträngande festligheter lemnat efter sig i embetslokaler,
skolor, fabriker och hem. Man hade på festaftonen läst
"Bladets" högstämda tolkning af festens betydelse för
fosterlandsvännen i allmänhet och ungdomen i synnerhet.
Och särskildt husmödrarna sökte i denna artikel tröst
för alla de nerbrända ljusen och för hålen i
hushållskassan. Man väntade ej heller annat tal af "Allehanda",
ty aktning för våra stora minnen var väl det minsta
man kunde begära af det offentliga ordets representanter.
Det väckte derför en oerhörd uppståndelse, en riktig
orkan af förbittring, då "Allehanda" helt kallblodigt
förklarade att alla Gustaf-Adolfsfester inneburo ett oförlåtligt
misskännande af det historiska faktum, att priset för de
s. k. stora minnena varit folkets märg och landets
heligaste intressen. Och hvad den i festtalen städse
fram-klingande frasen om "den frejdade Vasastammen"
an-ginge, så behöfde man blott hänvisa till Erik XIV, Johan
III, Sigismund, Kristina, Fredrik I, Adolf Fredrik, Gustaf
IV Adolf — om han nu finge räknas dit — och Carl
XIII, för att få klart för sig att den frejden vore af
egendomlig art, och att den stora hopen, nu som fordom,
hölle till godo med ihåligt prat.
Det fins folk i Lådköping som än i denna dag
känna en kall kåre gå utefter ryggraden på sig, då de
tänka på den effekt denna artikel åstadkom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
