Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dervid blef det. Ja, då en gång den store
Lindahl i sällskap med flera andra stockholms-artister
hedrade Lådköpings teater med uppförandet af några
franska komedier, fingo de till sin stora öfverraskning
i den lilla föraktade landsortstidningen läsa, att antingen
vore stockholm8-kritiken mycket underhaltig eller ock
hade de ärade gästerna tillåtit sig en oerhörd drift med
de beskedliga Lådköpingsborna, ty tarfligare gästspel
hade på länge icke bevittnats i stadens konsttempel.
Det påstås att fru Gurli Yarg gråtit sina sköna ögon
röda öfver denna närgångenhet, och obestridligt är att
herr Emil Hallberg ifrån och med den dagen klädde
sin hertig af Septmont i en helt annan skepnad. Herr
Gustaf Eriksons egendomliga vana att "slå kana" på
scenen var och förblef deremot ohjelplig.
Märkvärdigt nog ökades "Allehandas"
prenumeranter år efter år i trots af Valoys hänsynslöshet, eller
kanske just till följd deraf. Men samtidigt gick det
bakåt med utgifvarcns affärer. Utgifterna voro för slora.
Valoy som arbetade mer än alla hans medhjelpare
till-sammanstagna, kunde ej aflägga ett öre som lön för
egen möda, utan nödgades lefva på den lilla återstoden
af sitt mödernearf. Fransmannen kallar detta sätt att
hushålla: "att bränna ljuset i båda ändarne". Och ehuru
Valoy hvarken spelte eller drack och äfven i öfrigt
förde ett ganska indraget lif, hade han snart hunnit
göra ända på den sista stumpen.
Det var under denna period en viss rödhårig pojke
började att spela en betydelsefull roll i Valoys tillvaro.
Pojken i fråga var tryckeriets budbärare, och när han
knackade på redaktionslokalens dörr visste Valoy på
förhand att det skedde för att öfverlemna ett
"memorandum" af ungefär följande lydelse: "Vi hafva äran
härmed underrätta, att vi till kl. 12 på dagen emotse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
